Jag har tänkt starta en bloggserie om hur man på olika sätt kan fildela säkert. Till en början, här kommer en summering av vad Ipredlagen, som ju är skälet till att såna här guider numera behövs, innebär:

  • Film- och musikindustrin får rätt att få ut vem som är ägaren  till en viss IP-adress vid ett visst klockslag, om de visar en domstol ”skäliga bevis” för att fildelning har skett från den IP-adressen. En kopia på en skärmbild (som är superlätt att förfalska) kommer med stor sannolikhet att vara mer än tillräckligt.
  • Med dessa uppgifter i handen skickar de ett kravbrev till ägaren för internetabonnemanget (som inte behöver vara samma person som fildelat). Där står det ungefär ”betala en månadslön, annars stämmer vi dig på fyra månadslöner. Vi har bevis och du kan inte vinna. Tar du det till domstol får du dessutom betala rättegångskostnaderna”. De flesta betalar i ren skräck för att få problemet att försvinna. Det är så man har gjort i varje annat land där de fått den här rättigheten och det finns ingen anledning att tro att de skulle göra annorlunda i Sverige. Detta är inget annat än utpressning.
  • Skadestånd som de som film- och musikindustrin har rätt att kräva ut i och med den här lagen har tidigare bara varit tillåtna om det funnits starka bevis för att den som kräver dem har förlorat en stor ekonomisk summa. Den här lagen ändrar på det, så att film- och skivindustrin får stämma stackars privatpersoner på fantasisummor bara för att markera sin maktposition, utan att behöva visa att de förlorat ett enda öre.
  • Den fildelare som dömts i domstol ska kunna tvingas att betala en tidningsannons där det står att han eller hon har blivit dömd för just fildelning. Detta kan ju ses som mycket kränkande för den som blivit dömd, och totalt onödigt.

Fortsättning följer, då med det första alternativet för säkrare fildelning.

Här hittar du de övriga delarna i serien:

Prologen

Del 1

Del 2

Del 3