Arkiv för september 2009

Det här är alltså min nya blogg. Precis som det stod i avskedsinlägget på den gamla bloggen har jag nu köpt en plats hos webhotellet Binero, skaffat en egen domän och satt upp min egen blogg. Förhoppningsvis kommer jag nu kunna förbättra både mitt bloggande och såklart själva bloggen på många sätt, så häng med framöver!

Det kommer nog ta ett tag för mig att ändra alla länkar så att de pekas till den här bloggen och inte den gamla, så om ni helt plötsligt skickas till den gamla bloggen när ni klickat på en länk vet ni varför.

Då var det återigen dags för en ny säsong av Idol. Som vanligt har tv4 gått ut med att ”juryn är hårdare än någonsin”, ”flest personer hittills har sökt” och ”startfältet i år det starkaste på alla säsonger”. Visst är idol-konceptet megaultrasuper-populärt och olika versioner av Idol sänds i cirka 40 olika länder världen över. Men börjar det inte kännas lite uttjatat?

Det kommer förstås bli så att de första programmen, som är de mest underhållande (eller minst tråkiga), mest kommer innehålla en massa mer eller mindre ”speciella” personer som gör bort sig. Sedan när alla auditions är slut byter programmet skepnad, och från att vara ett pajas-program blir det plötsligt ett superseriöst sådant där folk sjunger med sina liv som insats. För visst är det så, de som blir utröstade gråter ju så att tårarna sprutar.

Och mitt i alltihop sitter juryn. Om det är något som kan rädda både den här omgången och kanske mest vinnaren från att bli ännu ett program i mängden samt från att bli ytterligare en Marie Picasso (ehh, vem är det?) är det just dom. I de få program jag såg förra året tycker jag att… ja jag vet inte riktigt vad, men iallafall verkar de grymt mycket bättre än den förra juryn, som allt som oftast inte verkade veta vad de pratade om. Andreas Carlsson verkar vara en ganska cool kille trots sitt lite sliskiga utseende/sätt att prata. Baggarna är också de intressanta på sina sätt. Trots allt har de klämt fram några monsterhits genom åren så talang för det hela har de alla tre.

Hur som helst kommer jag nog titta på första avsnittet imorgon kväll. Om inte annat för att få några goda skratt.

2 skalliga män, en högljudd wannabe-japan och...eeh, Sean Connery´s yngre bror?

För några veckor sedan gick jag en handledarkurs tillsammans med mina föräldrar, detta för att jag skulle kunna börja övningsköra. Kursen var minst sagt dryg. Första anledningen var att den var 4 timmar lång. Inget konstigt med det kanske, men nu var det så att enda anledningen till längden var att det tydligen är bestämt att den ska vara just 4 timmar. Om läraren som hade kursen bara skulle radat upp det viktiga  i handledarboken skulle kursen lätt kunna hinnas med på 2 timmar, men som sagt, det står skrivet att den ska vara 4 timmar, så istället fyllde han ut resten av tiden med att berätta roliga historier samt berätta om de tillfällen han råkat ut för olyckor i sitt arbete. Han var också en sån där klämkäckt glad typ som ständigt pratade lite för högt vilket efter ett tag framkallade en kraftig huvudvärk. För att göra det hela ännu värre genomfördes kursen i ett minimalt rum utan fönster och luftkonditionering. Kort sagt, det var tortyr.

Så i onsdags kväll bar det av för första gången. Platsen för min premiär som bilförare var en ganska stor parkeringsplats och det gick oväntat bra. När jag väl fick igång bilen vill säga, för det tog nog cirka 5 försök.

Igår kväll var det dags igen. Den här gången var det ett industriområde som skulle utsättas för min terror. Eller terror kanske är fel ord, det gick faktiskt riktigt bra. Ända tills precis innan vi skulle åka hem.

Pappa kom då på den strålande idén att jag skulle parkera bilen på en parkeringsplats som fanns i anslutning till området. Det var en sån där liten kvadratisk parkeringsplats med cirka 7 rutor på varje sida. Framför en av platserna stod en lyktstolpe. Av någon anledning bestämde jag mig för att välja just den platsen, och eftersom jag tydligen hade lite för hög fart råmade pappa till: BROMSA!

Jag fick lite panik, tryckte ner kopplingen, släppte gasen…och tryckte ner gasen igen. Eftersom jag inte har riktigt har koll på var pedalerna sitter lyckades jag alltså gasa istället för att bromsa. Inte så jättebra när det står en lyktstolpe precis framför parkeringsrutan. Detta medförde en mindre buckla på bilens front men som tur var körde jag vår gamla  bil (undrar varför?) så det gjorde inte så mycket.

Dock var det  ju bara andra gången jag körde, och några motgångar måste man väl räkna med